SvenskSubsidiaritet Forskning och policy för adaptiv och distribuerad styrning
Ladda ner som PDF

Äldreomsorg: kontinuitet, relationer och rätt nivå

Ett system med stort ansvar och kända brister

Äldreomsorgen är kommunernas ansvar enligt socialtjänstlagen, medan regionerna ansvarar för den största delen av den medicinska vården. Omsorgen utförs både av kommunerna själva och av privata utförare, som i de flesta fall finansieras av kommunen och arbetar under samma regler och avgifter som den kommunala omsorgen. De allra flesta äldre, även de över 80 år, bor kvar i sitt eget hem, ofta med hjälp av hemtjänst. Särskilda boenden är främst för dem med störst behov.

Under 2025 uppmärksammades brister i hemtjänsten och äldreomsorgen i medierna, och riksdagens socialutskott informerades av regeringen, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Regioner.

Kontinuitet: det som de äldre värderar högst

Forskning har under lång tid visat att de som har hemtjänst värderar personalkontinuitet högt: att få hjälp av samma personer, som känner dem och vet vad som ska göras. Ändå mötte en äldre person med hemtjänst 2022 i genomsnitt 16 olika personer ur personalen under en tvåveckorsperiod. Antalet hemtjänsttagare per omsorgspersonal har dessutom ökat, från 9,16 på vardagar 2024 till 10,06 år 2025.

Sedan juli 2022 ska den som har hemtjänst erbjudas en fast omsorgskontakt, och sedan juli 2023 måste den fasta omsorgskontakten vara undersköterska. Socialstyrelsens uppföljning visar att många har erbjudits en fast omsorgskontakt, men att fler borde få det och att reformen fungerar bättre hos vissa utförare än andra. Sveriges Kommuner och Regioner har slutat samla in statistik om personalkontinuitet, och regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla ett nytt mått.

Aktuella förändringar

  • Ny socialtjänstlag: Sedan juli 2025 gäller en ny socialtjänstlag med större betoning på förebyggande arbete. Förslaget om en särskild äldreomsorgslag genomfördes inte som egen lag, men delar av det har förts in i socialtjänstlagen.
  • Språkkrav: Från juli 2026 ska den som bedriver äldreomsorg arbeta för att personalen har de kunskaper i svenska som behövs för arbetet. Regeringen har föreslagit nivån B2 enligt den gemensamma europeiska referensramen för språk. Socialutskottet ställde sig bakom förslaget, med reservationer från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
  • Ramtid: Flera kommuner, bland dem Stockholm, använder i ökande grad så kallad ramtid, där den äldre och personalen tillsammans bestämmer hur den beviljade tiden ska användas, i stället för att varje insats är detaljstyrd.

Den cybernetiska läsningen

Äldres behov varierar mycket, och de förändras över tid. En omsorg som styrs av detaljerade beslut om varje insats kan bara hantera en begränsad del av den variationen. Enligt Ashbys lag kan glappet mötas på två sätt:

  • Förstärka förmågan nära den äldre: fast omsorgskontakt, ramtid, kontinuitet i personalgruppen och mer utrymme för personalens omdöme. Den som känner den äldre kan anpassa hjälpen efter dagsformen.
  • Dämpa variationen genom standarder: gemensamma krav på kompetens, dokumentation och kvalitet, som skyddar mot vanvård och ger likvärdighet mellan kommuner.

Båda behövs. Frågan är balansen, och i dag tyder mycket på att kontinuiteten och personalens handlingsutrymme är för svaga.

Relationer utanför omsorgen spelar också roll. En ofta citerad metaanalys (Holt-Lunstad m.fl. 2010) fann att svaga sociala relationer var kopplade till högre dödlighet. Omsorgen kan inte ensam ersätta sådana relationer, men den kan göra det lättare eller svårare för äldre att behålla dem.

Kvarstående problem

  • Kontinuitet. Många möter många olika personer, vilket försvårar trygghet och kvalitet.
  • Kompetensförsörjning. Antalet äldre ökar, och det blir svårare att rekrytera personal.
  • Samverkan mellan kommun och region. Äldre med stora medicinska behov faller ibland mellan omsorgen och vården.
  • Ensamhet. Många äldre upplever ensamhet, särskilt de som bor ensamma eller har förlorat en partner.

Subsidiaritetsbaserade förslag

Förslagen är idéer att pröva i begränsade piloter med utvärdering. De kompletterar den biståndsbedömda omsorgen och ersätter den inte.

Små hemtjänstgrupper med ramtid

Hemtjänsten organiseras i små, fasta grupper som ansvarar för ett begränsat antal äldre i ett område, med ramtid och stort utrymme för gruppen att själv planera arbetet. Inspirationen kommer bland annat från den nederländska modellen Buurtzorg inom hemsjukvården, där små självstyrande team arbetar nära patienterna. Utvärdering: personalkontinuitet, de äldres upplevelse, personalens arbetsmiljö och kostnader.

Grannskapsnätverk

Frivilliga nätverk där grannar, föreningar och pensionärsorganisationer hjälper äldre med sällskap, promenader och enklare ärenden, med stöd av en samordnare i kommunen. Nätverken ersätter aldrig biståndsbedömda insatser, och ingen ska förlora hjälp för att hen har grannar som hjälper till. Nätverken kan också ge äldre möjlighet att bidra med sina kunskaper, till exempel som läxhjälpare eller mentorer, i samarbete med skolor, bibliotek och studieförbund.

Kooperativ och idéburna utförare

Personalkooperativ och idéburna organisationer kan redan i dag vara utförare av hemtjänst och särskilt boende, till exempel inom valfrihetssystem enligt lagen om valfrihetssystem (LOV) eller genom idéburet offentligt partnerskap. Förslaget är att kommuner underlättar för sådana utförare, till exempel genom enklare krav på små utförare och stöd vid uppstart.

Större inflytande över insatserna

Den äldre och den fasta omsorgskontakten får större möjlighet att tillsammans bestämma hur den beviljade tiden används, inom ramen för biståndsbeslutet. Det kan kombineras med en förenklad biståndsbedömning för mindre insatser.

Generationsboende

Boenden där äldre och yngre bor i samma hus, med gemensamma utrymmen och aktiviteter. Sådana boenden har prövats i Sverige, till exempel Sällbo i Helsingborg, där unga och äldre bor tillsammans. Förslaget är att fler kommunala bostadsbolag prövar liknande modeller och utvärderar dem.

Invändningar

InvändningHur förslagen behöver hantera den
Informell hjälp kan inte ersätta professionell omsorgRätt. Förslagen kompletterar, och rätten till bistånd påverkas inte.
Små utförare kan vara sårbaraKrav på kvalitet och tillsyn gäller alla utförare, och kommunen har ansvar om en utförare inte klarar uppdraget.
Mer självstyre för personalen kan ge ojämn kvalitetTydliga mål, uppföljning och handledning behövs.
De äldre utan anhöriga eller nätverk missgynnasOmsorgen måste utformas så att den fungerar även för den som saknar nätverk.

Slutsats

Svensk äldreomsorg har ett stort åtagande och kända brister, framför allt i kontinuitet och personalförsörjning. Problemen handlar inte om att omsorgen är professionell, utan om hur den är organiserad: hur många olika personer som kommer in i hemmet, hur mycket utrymme personalen har att anpassa hjälpen, och hur väl omsorgen samverkar med vården och med de äldres egna nätverk. Förslagen här handlar om att förstärka förmågan nära den äldre, genom små team, ramtid och fler vägar för civilsamhället att bidra.

Tre saker du kan göra

Om du är kommunpolitiker: Ta reda på hur många olika personer en äldre med hemtjänst möter i din kommun, och hur många som har en fast omsorgskontakt.

Om du arbetar i äldreomsorgen: Undersök om ramtid används, och vad som skulle krävas för att arbeta i mindre, fasta grupper.

Om du är anhörig eller granne: Ta reda på vilka pensionärsorganisationer och föreningar som erbjuder besök och aktiviteter där den äldre bor.

Källor

Sidan reviderades i september 2026 efter en faktagranskning. Tidigare versioner innehöll uppgifter som inte kunde beläggas.

© 2026 Svensk Subsidiaritet. Eget innehåll · CC BY 4.0

Svensk Subsidiaritet är ett svenskt forsknings- och policyprojekt inom styrning. Det bygger på Styrning som ingenjörskonst och utvecklar svenska tillämpningar av idéer som är kompatibla med Global Governance Frameworks.

Kontakt