Kulturarv i skolan
Sammanfattning: Arbetssätt där elever både lär sig om ett gemensamt svenskt kulturarv och utforskar traditioner, berättelser och historia i sin egen familj och närmiljö, och jämför dem. Förslaget ser det gemensamma och det lokala som komplement, inte som motsatser.
Det här är ett förslag att pröva i begränsade piloter med utvärdering. Siffrorna nedan är förslag och grova uppskattningar, inte resultat.
Bakgrund: kanondebatten
I september 2025 presenterade en statlig kommitté betänkandet En kulturkanon för Sverige (SOU 2025:92), med 100 verk och referenspunkter som format svensk kultur och historia. Syftet var enligt direktiven att göra svensk kultur tillgänglig för fler och ge gemensamma referensramar, som ett verktyg för bildning, gemenskap och inkludering.
Förslaget har mötts av både stöd och kritik. Anhängare menar att gemensamma referenser är viktiga i ett samhälle med stor mångfald. Kritiker, bland dem företrädare för de nationella minoriteterna, menar att deras historia och kultur fick för lite plats i både processen och resultatet.
Frågan om vad som ska räknas till det gemensamma kulturarvet är alltså politiskt levande. Den här sidan tar inte ställning för eller emot kanon, utan föreslår ett arbetssätt i skolan som kan användas oavsett.
Vad skolan redan gör
Läroplanerna innehåller redan skrivningar om kulturarv, och om de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia. Elever med ett annat modersmål än svenska har rätt till modersmålsundervisning. Tidigare versioner av den här sidan påstod att läroplanen föreskriver en bestämd lista av författare och epoker. Det stämmer inte: kursplanerna anger centralt innehåll men inte vilka verk som ska läsas.
Hur det skulle fungera
- Två perspektiv i samma arbete: eleverna arbetar med verk och händelser som räknas till det gemensamma svenska kulturarvet, och intervjuar familj eller äldre i närmiljön om traditioner, berättelser och minnen.
- Jämförelser: eleverna jämför, till exempel hur högtider firas, hur berättelser förs vidare eller hur människor har flyttat, inom Sverige och till Sverige.
- Källkritik: muntliga berättelser och familjeminnen prövas mot andra källor, som arkiv och historisk litteratur.
- Presentation: resultaten redovisas i en portfölj eller utställning, gärna på biblioteket.
Arbetet gäller alla elever, oavsett bakgrund. En elev vars familj bott på samma ort i generationer har lika mycket att upptäcka som en elev vars föräldrar kommer från ett annat land.
Pilotförslag
Omfattning: Tio skolor i olika kommuner under tre år, i samarbete med bibliotek, museer och hembygdsföreningar.
Utvärdering: elevernas engagemang och kunskaper i historia och svenska, deras upplevelse av att deras bakgrund tas på allvar, och lärarnas erfarenheter.
Grov kostnadsuppskattning
| Post | Kostnad per år |
|---|---|
| Fortbildning och handledning för lärare i pilotskolorna | cirka 2 Mkr |
| Material och samarbete med museer och arkiv | cirka 1 Mkr |
| Utvärdering | cirka 1 Mkr |
| Totalt | cirka 4 Mkr |
Invändningar
“Svenska elever ska lära sig svensk historia.” Förslaget tar inte bort något av det gemensamma innehållet. Det lägger till ett sätt att arbeta med det.
“Det är identitetspolitik.” Arbetssättet utgår från alla elevers erfarenheter, inte från vissa gruppers. Det gemensamma kulturarvet är en del av arbetet, inte något som ställs mot det.
“Familjer vill inte dela med sig.” Deltagandet ska vara frivilligt, och eleverna ska kunna välja andra källor än den egna familjen, till exempel en tradition i närmiljön.
“Lärarna hinner inte.” Arbetet ska ersätta andra uppgifter, inte läggas till. Piloterna ska visa vad som krävs.
Erfarenheter att bygga på
- Hembygdsrörelsen och lokala arkiv, med lång erfarenhet av att dokumentera lokal historia.
- Mångkulturellt centrum i Botkyrka, som arbetar med kulturarv och migration.
- Muntlig historia som metod i historieundervisningen.
Vad du kan göra
Om du är lärare: Pröva att låta eleverna intervjua en äldre person om en tradition och jämföra med en tradition de läst om.
Om du är rektor: Ta kontakt med bibliotek, hembygdsförening eller museum om ett samarbete.
Källor
- SOU 2025:92, En kulturkanon för Sverige
- Sverigefinländarnas delegation, remissvar över SOU 2025:92
- Skolverket, läroplaner och kursplaner
Sidan reviderades i september 2026 efter en faktagranskning.