Trygghetscenter

← Tillbaka till huvudartikeln

Sammanfattning: Lokala, öppna mötesplatser där polis, socialtjänst, fältassistenter, medlare, ungdomsverksamhet och rådgivning finns under samma tak. Tanken är att sänka tröskeln för att söka hjälp eller lämna information, och att ge dem som arbetar med trygghet i ett område en gemensam bas.

Det här är ett förslag att pröva i begränsade piloter med utvärdering. Siffrorna nedan är förslag och grova uppskattningar, inte resultat.

Varför

Polisreformens mål om en polis nära medborgarna har inte uppnåtts. Samtidigt arbetar socialtjänst, skola, fritidsverksamhet, bostadsbolag och polis ofta på var sitt håll i samma område, med egna lokaler, öppettider och kontaktvägar. För den som bor där kan det vara svårt att veta vart man ska vända sig, och för dem som arbetar där kan det vara svårt att samordna sig.

Ett trygghetscenter är ett sätt att samla de verksamheterna fysiskt, så att det blir lättare att mötas och samverka, och så att polisen blir en del av en vardaglig plats snarare än en separat myndighet.

Hur det skulle fungera

Principer:

• Öppet och tillgängligt: en entré utan säkerhetskontroll för de allmänna ytorna, och öppettider även kvällar.
• Blandad bemanning: polisen finns på plats, men majoriteten av personalen arbetar med socialt och förebyggande arbete. Förslaget är att poliserna utgör ungefär en tredjedel.
• Avskilda funktioner där det behövs: polisens arbetsytor och socialtjänstens samtalsrum är avskilda, av hänsyn till säkerhet och sekretess.

Tänkbart innehåll:

• polisens reception för anmälningar och kontakt med områdespoliser
• rum för medling och samtal
• ungdomsverksamhet efter skoltid
• rådgivning om exempelvis hyra, skulder och kontakter med myndigheter
• socialtjänst på plats vissa dagar
• en samordnare som känner till områdets resurser och kan lotsa vidare
• ett rum som föreningar, grannsamverkan och trygghetsringar kan boka

Pilotförslag

Omfattning: Omkring tio center under tre år, i områden där kommunens lägesbild och polisens lägesbild över utsatta områden visar behov.

Urval: Platserna väljs gemensamt av Polismyndigheten, kommunen och lokala aktörer. Kriterier kan vara att det finns en lämplig lokal, att polis och kommun redan samverkar, till exempel genom medborgarlöften, och att det finns lokala föreningar som vill delta.

Organisation:

• lokal från kommunen, ett bostadsbolag eller Polismyndigheten
• en gemensam styrgrupp med polis, kommun och civilsamhälle
• varje verksamhet finansieras av sin huvudman: polisen av Polismyndigheten, socialtjänst och fritid av kommunen, rådgivning och medling av kommunen eller ideella organisationer

Dimensionering (förslag för ett område med cirka 20 000 invånare):

Utvärdering: antal besök, vilka som besöker centret, förändring i upplevd trygghet och förtroende i området jämfört med liknande områden, hur samverkan mellan verksamheterna fungerar, och hur personalen upplever arbetet.

Grov kostnadsuppskattning

En stor del av personalkostnaden gäller personal som redan finns i området. Den verkliga merkostnaden beror på hur mycket som är nytt.

Rättsliga frågor att utreda

1. Informationsutbyte: Polis och socialtjänst omfattas av olika sekretessregler. Det finns redan bestämmelser som tillåter visst informationsutbyte för att förebygga brott, särskilt när det gäller unga, men samlokalisering ändrar inte sekretessen. Det bör utredas om nuvarande regler räcker.
2. Huvudmannaskap: Centret är en samlokalisering, inte en ny myndighet. Ansvaret för varje verksamhet ligger kvar hos dess huvudman.
3. Lokaler och upphandling: Hur lokaler hyrs ut och hur ideella organisationer anlitas behöver följa reglerna om upphandling och statsstöd.

Invändningar

“Polisen ska inte driva fritidsgårdar.” Det ska den inte heller. Polisen är en av flera verksamheter i centret, och ungdomsverksamheten drivs av kommunen eller föreningar.

“De boende kommer inte att gå in om polisen finns där.” Det är möjligt, och därför ska de allmänna ytorna gå att använda utan kontakt med polisen. Förtroendet för polisen har ökat de senaste åren, men är lägre i vissa grupper och områden.

“Blandningen av roller kan skada förtroendet för socialtjänsten.” Om boende uppfattar att socialtjänsten och polisen är samma sak kan det bli svårare för socialtjänsten att nå dem som behöver stöd. Tydliga gränser mellan verksamheterna behövs.

“Det är dyrt.” Kostnaden beror på hur mycket som är ny personal och hur mycket som är befintliga verksamheter som flyttar ihop.

Svenska erfarenheter att bygga på

• Medborgarlöften: lokala överenskommelser mellan polis och kommun om gemensamma insatser.
• Medborgarkontor och servicekontor, där flera myndigheter och kommunala verksamheter finns på samma plats.
• Fältassistenter och fritidsgårdar, som redan arbetar i områdena men ofta separat från polisen.
• Områdespoliser, som infördes med reformen 2015 för att stärka den lokala närvaron.

Vad du kan göra

Om du är kommunpolitiker eller polischef: Kartlägg vilka verksamheter som redan finns i ett område och undersök om någon av dem kan samlokaliseras som ett första steg.

Om du är fastighetsägare eller bostadsbolag: Undersök om det finns en lokal som kan användas för en mindre pilot.

Om du är föreningsledare: Ta kontakt med kommunen och lokalpolisen och beskriv vilket behov som finns och vad din förening kan bidra med.

Källor

• Polismyndigheten, Lägesbild över utsatta områden 2025
• Polismyndigheten, Förtroendet för polisen ökar för tredje året i rad (NTU 2025)
• Statskontoret, Ombildningen till en sammanhållen polismyndighet, slutrapport 2018:18
• Lag (2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete

Sidan reviderades i september 2026 efter en faktagranskning.

← Tillbaka till huvudartikeln