Trygghet och polisväsende: närhet, samordning och rätt nivå
Två lärdomar som drar åt olika håll
Polisreformen 2015 slog ihop Rikspolisstyrelsen och 21 länspolismyndigheter till en sammanhållen polismyndighet med sju regioner. Ett uttalat mål var att polisen skulle komma närmare medborgarna. Det målet har reformen inte nått: Statskontorets utvärderingar konstaterade att tyngdpunkten hade legat på central styrning och att det lokala polisarbetet behövde prioriteras, och senare granskningar har pekat på samma brist.
Samtidigt har det grova våldet vänt. Polisen registrerade 391 skjutningar 2022 och 158 under 2025, och minskningen har fortsatt under 2026. Polisen förklarar den bland annat med ett bättre samarbete mellan lokala, nationella och internationella enheter, och med att många i de kriminella nätverken gripits i Sverige och utomlands. Sprängningarna ökade däremot under 2025, och polisen ser en ökning av våld som syftar till att skrämma och utpressa.
Förtroendet för polisen har också ökat. Enligt Brås nationella trygghetsundersökning (NTU) hade 62 procent stort förtroende för polisen 2025, jämfört med 50 procent 2015.
De två lärdomarna drar åt olika håll. Den lokala närvaron försvagades, vilket stöder argumentet att kunskap och relationer på plats har gått förlorade. Men minskningen av det dödliga våldet tycks ha kommit samtidigt som en starkare nationell och internationell samordning. En enkel berättelse om att centraliseringen orsakade våldet håller därför inte.
Den cybernetiska läsningen
Ashbys lag säger att den som ska styra något behöver kunna hantera lika många olika situationer som det styrda kan hamna i. För trygghet innebär det att variationen finns på flera nivåer samtidigt:
- Lokalt: vardagens ordning, grannskapets relationer, tidiga tecken på att en ung person dras in i kriminalitet. Den kunskapen finns hos boende, skola, socialtjänst, föreningar och områdespoliser, och den är svår att förmedla uppåt.
- Nationellt och internationellt: kriminella nätverk som rekryterar över kommungränser, styrs från utlandet och flyttar våldet dit det är svårast att upptäcka. En lokal aktör kan inte ensam matcha en motståndare som verkar på den skalan.
Poängen med subsidiaritet är alltså inte att allt ska ske lokalt, utan att varje uppgift ska ligga där förutsättningarna finns att lösa den. Svensk erfarenhet stöder en sådan uppdelning. Sluta skjut i Malmö, som bygger på metoden Group Violence Intervention, är ett samarbete mellan polisen, Kriminalvården, Malmö stad och civilsamhället. En utvärdering från Malmö universitet på uppdrag av Brå konstaterade att skjutningar och sprängningar minskat i Malmö sedan satsningen infördes, och regeringen har gett myndigheterna i uppdrag att sprida strategin till fler orter. Hur stor del av minskningen som beror på metoden är svårt att fastställa, men upplägget visar hur lokal kännedom och nationell kapacitet kan kombineras.
Kvarstående problem
- Den lokala närvaron. Målet om en polis nära medborgarna är fortfarande inte uppnått, trots stora resurstillskott. Områdespoliser som känner sitt område är svåra att ersätta med roterande insatser.
- Kommunernas nya ansvar. Sedan juli 2023 är kommunerna enligt lag skyldiga att ta fram en lägesbild över brottsligheten, besluta om en åtgärdsplan och samordna det lokala brottsförebyggande arbetet. Kapaciteten att göra det väl varierar mellan kommuner.
- Utsatta områden. Polisens lägesbild från 2025 omfattar 65 utsatta områden, varav 19 särskilt utsatta, och tas fram i dialog mellan lokalpolisområden, kommuner och polisens nationella operativa avdelning. Klassningen styr resurser, men det finns en diskussion om hur den påverkar boendes självbild och områdenas rykte. Lägesbilden 2025 beskriver samtidigt förbättringar i flera områden.
- Privat och kommunal bevakning. Ordningsvakter och andra aktörer har fått större roll i offentliga miljöer. Det väcker frågor om ansvarsutkrävande och om tryggheten fördelas efter betalningsförmåga.
Subsidiaritetsbaserade förslag
Förslagen nedan är idéer att pröva i begränsade piloter med utvärdering, inte färdiga lösningar. Varje förslag har en egen sida.
| Förslag | Kort beskrivning |
|---|---|
| Trygghetsringar | Grannskapsgrupper som delar information, samordnar aktiviteter och ger tidig varning, byggda på befintlig grannsamverkan. |
| Samhällsmedlare | Utbildade och avlönade personer med förankring i området som kan ingripa i konflikter tidigt, i samarbete med polis och socialtjänst. |
| Kommunala trygghetsbudgetar | Medborgarbudgetering för trygghetsåtgärder, kopplad till kommunens lägesbild och åtgärdsplan enligt lagen från 2023. |
| Reparativ rättvisa | Utökad användning av medling mellan brottsoffer och gärningsperson vid lindrigare brott. Medling finns redan i lag, främst för unga gärningspersoner. Sidan har också en utforskande variant, där en fullföljd medling ersätter åtal, efter norsk förebild. |
| Trygghetscenter | Lokala nav där polis, socialtjänst och andra verksamheter finns under samma tak. |
Invändningar att ta på allvar
| Invändning | Hur förslagen behöver hantera den |
|---|---|
| Rättssäkerheten | Medling och lokala insatser får aldrig ersätta rättsprocessen vid allvarlig brottslighet. Den som medverkar i medling ska kunna avstå utan konsekvenser. |
| Risken att kriminella får inflytande | I områden där kriminella aktörer påverkar vardagen kan de också försöka påverka föreningar, medlare och lokala nätverk. Urval, insyn och samarbete med polisen är därför centrala, inte en formalitet. |
| Grannskapsgrupper kan gå över gränsen | Trygghetsringar måste ha tydliga ramar för vad de gör och inte gör, så att de inte blir medborgargarden. |
| Det nationella perspektivet | Nätverk som verkar över kommun- och landsgränser kräver nationell och internationell kapacitet. Lokala förslag kompletterar den, de ersätter den inte. |
| Ojämn kapacitet | Små kommuner kan sakna resurser. Samverkan mellan kommuner och stöd från Brå och länsstyrelserna behövs. |
Slutsats
Erfarenheterna sedan 2015 talar varken för att centralisera allt eller för att flytta allt lokalt. De talar för att bygga det som reformen lovade men inte levererade, en polis och ett förebyggande arbete med verklig lokal förankring, utan att försvaga den nationella förmåga som tycks ha bidragit till att det dödliga våldet minskat. Frågan är hur ansvar, kunskap och resurser fördelas mellan nivåerna, och hur de samverkar.
Tre saker du kan göra
Om du är kommunpolitiker: Fråga hur kommunens lägesbild och åtgärdsplan enligt lagen om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete har tagits fram, vilka boende som har fått komma till tals, och hur åtgärderna följs upp.
Om du arbetar lokalt, som polis, fältassistent eller i en förening: Skapa återkommande mötesplatser där boende kan träffa dem som arbetar med trygghet i området, och se till att det som kommer fram där når dem som fattar besluten.
Om du är boende: Undersök om det finns grannsamverkan i ditt område, eller ta kontakt med kommunen eller lokalpolisen för att starta en.
Källor
- Polismyndigheten, Skjutningar 2025, per polisregion och Skjutningar 2022, per polisregion
- Polismyndigheten, Förtroendet för polisen ökar för tredje året i rad (NTU 2025)
- Polismyndigheten, Lägesbild över utsatta områden 2025
- Polismyndigheten, Sluta skjut
- Statskontoret, Ombildningen till en sammanhållen polismyndighet, slutrapport 2018:18, samt delrapporterna 2016 och 2017
- Riksdagen, Interpellation 2022/23:313 Polisiär närvaro i hela landet, med hänvisning till Riksdagens utredningstjänst
- Lag (2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete
- Lag (2002:445) om medling med anledning av brott
- Regeringen, Uppdrag att sprida strategin bakom Sluta skjut till fler orter i Sverige (2021)
Sidan reviderades i september 2026 efter en faktagranskning. Tidigare versioner innehöll uppgifter som inte kunde beläggas.