Evidensstandarder

Statusvokabulär och redaktionella regler

Den här sidan definierar de kategorier och regler som används genomgående i Evidence-sektionen. Se Så vet vi → för den bredare epistemologiska bakgrunden.

Statusvokabulär för hypoteser och syntesanspråk

Supported (stödd) — nuvarande evidens stödjer i stort hypotesen inom dess angivna räckvidd.
Conditionally supported (villkorat stödd) — evidensen stödjer den under identifierbara förhållanden.
Mixed (blandad) — trovärdig evidens pekar åt olika håll.
Unresolved (olöst) — otillräcklig evidens för att bedöma.
Weak (svag) — viss evidens finns, men stödet är begränsat eller dåligt matchat.
Contradicted (motsagd) — nuvarande evidens strider mot hypotesen.

Vi undviker binärt “bevisat/motbevisat”-språk om det inte är genuint motiverat. En hypotes ska inte flyttas från “olöst” till “stödd” enbart för att en ny stödjande studie dyker upp, om meningsfull motevidens förblir outforskad.

Fem grundprinciper

1. Mekanismer före etiketter. Anta inte att något som kallas “decentralisering” är substantiellt decentraliserat. För varje viktig reform eller fall skiljer vi mellan formell decentralisering, faktisk beslutsautonomi, informationstillgång, resurskontroll, initiativ/handlingsutrymme, genomförandekapacitet, ansvarsutkrävande och samordning.

2. Publicerad forskning är evidens, inte verkligheten själv. En studie kan vara metodologiskt stark samtidigt som den mäter ett begrepp som bara delvis motsvarar frågan vi ställer. Vi skiljer på vad källan säger, vad den faktiskt mäter, vilken mekanism den testar, alternativa tolkningar, och hur nära den ligger vår hypotes.

3. Evidens kan motsäga oss. Vi söker aktivt stödjande evidens, motevidens, nollresultat, misslyckade förutsägelser, alternativa förklaringar och olösta frågor. Korpuset ska inte vara en samling argument för subsidiaritet.

4. Modeller är inte empirisk evidens. Formella och beräkningsmässiga resultat kan vara rigorösa inom en uttalad modell samtidigt som de säger lite direkt om verkliga institutioner. Vi håller isär empiriskt fynd, modellresultat, simuleringsresultat och tolkande institutionell implikation.

5. Nuvarande kunskap förblir reviderbar. Varje syntesanspråk ska behandlas som uppdaterbart.

Vad vi gör

skiljer observation från tolkning
skiljer formell från materiell förändring
exponerar osäkerhet
inkluderar motevidens
bevarar misslyckade förutsägelser
länkar till primärkällor
anger räckviddsvillkor
identifierar alternativa förklaringar
reviderar anspråk när ny evidens kommer in

Vad vi inte gör

kallar varje decentraliseringsreform för “subsidiaritet”
drar slutsatser om verkligheten direkt från simuleringar
behandlar publicering som bevis
döljer negativa resultat
skapar konstgjord säkerhet
använder en enskild studie som avgörande när litteraturen är blandad
likställer preferenstillfredsställelse med välfärd
antar att lokalt automatiskt är bättre
antar att större skala automatiskt är bättre

Källregister

Varje källa som används i Evidence-korpuset har ett unikt, stabilt ID (till exempel SRC-S1-001) och registreras med författare/institution, år, källtyp, geografi, domän, url/DOI, vilka innehållsobjekt den används i, och en verifieringsstatus (verified, needs_recheck, planned). Det gör varje påstående spårbart tillbaka till en specifik, identifierbar källa — se till exempel källorna som listas i fallet om kommunsammanslagningar →.

Spårbarhetskravet

Varje viktigt syntespåstående ska kunna spåras:

Syntesanspråk
      ↓
Hypotes
      ↓
Studier / fall / modeller
      ↓
Källor

En besökare ska kunna röra sig baklänges från ett övergripande påstående till den underliggande evidensen. Det är ett av de viktigaste funktionella kraven för hela Evidence-sektionen.