Evidensmatrisen

Version 0.3 — provisorisk med flit

Det här är det första syntesskiktet i Svensk Subsidiaritets Evidence-korpus. Statusarna speglar det nuvarande korpuset, inte slutliga slutsatser, och uppdateras när nya studier, fall, data och modeller läggs till. Se uppdateringsregeln längst ner.

Statusvokabulär

Stödd — nuvarande evidens stödjer i stort hypotesen inom dess angivna räckvidd.
Villkorat stödd — evidensen stödjer den under identifierbara förhållanden.
Blandad — trovärdig evidens pekar åt olika håll.
Olöst — otillräcklig evidens för att bedöma.
Svag — viss evidens finns, men stödet är begränsat eller dåligt matchat.
Motsagd — nuvarande evidens strider mot hypotesen.

Statusfältet kan ibland vara en sammansatt beskrivning snarare än en enskild kategori — t.ex. “Modellstött / empiriskt olöst” (se H2b) eller “Explorativ / olöst” (se H18, H20, H22). Det används när en hypotes har reellt stöd från en formell modell eller simulering, eller har vuxit fram ur ett resultat, men ännu inte prövats empiriskt — en viktig skillnad, inte bara en stilistisk variant av “Olöst”.

Konfidens: Hög / Medel / Låg / Olöst.

Mekanismträff: Hög (evidensen testar mekanismen direkt) / Delvis (testar en besläktad mekanism) / Låg (relevant huvudsakligen genom analogi).

En robust signal är inte en universell effekt. När en studie ger en riktning som håller i alla känslighetstest säger det att resultatet inte beror på enskilda val i analysen. Det säger inget om huruvida samma sak händer i andra kommuner, andra perioder eller andra funktioner.

Hypotesmatris

ID	Hypotes	Nuvarande evidens	Motevidens / kvalificering	Mekanismträff	Konfidens	Status
H1	Lokal information kan förbättra matchningen mellan handling och förhållanden när informationen är starkt lokaliserad och beslutsfattarna har tillräcklig autonomi/kapacitet.	S2 visar att lokalt ansvar inte automatiskt ger bättre informationsanvändning; internationell evidens (Faguet 2004) stödjer behovsanpassad fördelning under decentralisering.	Lokal information kan ignoreras, förvrängas eller underutnyttjas; kapacitet och incitament spelar roll.	Delvis	Medel	Villkorat stödd
H2	Större legitim variation i preferenser ökar det potentiella värdet av lokal differentiering.	Teoretisk och jämförande decentraliseringslitteratur stödjer preferensheterogenitet som mekanism; nuvarande svenska fallurval testar det inte ännu direkt.	Preferenstillfredsställelse är inte identiskt med välfärd; rättigheter, spridningseffekter och skala kan dominera.	Delvis	Låg	Olöst
H2b	Där relevanta behov (skilt från preferenser) varierar väsentligt kan enhetlig försörjning ge sämre täckning än en gemensam ram med anpassade komponenter.	AUBI-simuleringar visar villkorat mekanistiskt stöd inom modellen: adaptiv provision ger bättre behovstäckning än ren universalism vid hög behovsheterogenitet och måttligt mätfel; fördelen försvinner vid låg heterogenitet eller högt mätfel. Inget empiriskt/institutionellt test ännu.	Det här är modellstöd, inte empiriskt stöd — parametrar (t.ex. φ_work, η_work, kapacitetsnivån C) är fritt valda, inte kalibrerade mot verklig data. Bör hållas strikt åtskild från H2 (preferensheterogenitet).	Hög inom modellen; ej testad empiriskt	Låg	Modellstött / empiriskt olöst
H3	Decentralisering förbättrar mindre sannolikt utfall när den mottagande kapaciteten är otillräcklig.	S2 dokumenterar kapacitets- och lokalstyrningssvagheter; S5 visar samverkan som stärker små kommuners kapacitet och specialisttillgång; styrningsfaktoriseringstestet visar utbredd delning av just specialistkapacitet (IT, upphandling, miljötillsyn, delar av socialtjänsten).	Kapacitet är flerdimensionell och kan interagera med arkitekturen.	Hög	Medel–Hög	Stödd
H4	Formell decentralisering skapar inte nödvändigtvis substantiell subsidiaritet när praktisk auktoritet, information eller initiativ förblir koncentrerade inom den mottagande nivån.	S2 syftade uttryckligen till decentralisering under kommunnivå men fann ojämn lokal styrning; S1 motiverar detaljerad intern auktoritetskartläggning.	Fullständig kommun→skola/professionell auktoritetskartläggning är ofullständig.	Hög	Medel	Villkorat stödd
H5	Där betydande stordriftsfördelar eller specialisering finns kan organisation på högre nivå prestera bättre än lokal tillhandahållning.	S1 motiverades uttryckligen delvis av kapacitet/skala; S5 visar selektiv samverkan kring specialistfunktioner; styrningsfaktoriseringstestet fann att funktioner kodade högt på skala och specialistkrav faktiskt i hög grad organiseras gemensamt (tydligast upphandling); S6 ger den första utfallsevidensen: en svag gynnsam signal när Uppsala lade gemensam auktoritet ovanpå mogen samverkan.	S1 och S5 visar att större skala inte automatiskt minskar totala kostnader; VA-fallet visar att generella skalfördelar inte bestämmer produktionsskalan när nätgeografi och nedlagt kapital dominerar; S6:s kohort från 2002 ger en robust ogynnsam signal vid första fullständiga poolningen. Högre organisation förbättrar alltså inte utfallen enhetligt ens inom en funktion.	Hög	Medel	Villkorat stödd
H6	Betydande spridningseffekter ökar värdet av samordning eller gemensamma regler på högre nivå.	S3 visar ihållande samordningsproblem mellan huvudmän; ytterligare fall återstår som framtida test.	Viss samordning kan uppnås genom samverkan snarare än centralisering.	Delvis	Medel	Villkorat stödd
H7	Optimal styrningsskala varierar per funktion snarare än att följa en enda universell administrativ nivå.	Starkt mönster genom S1, S3, S4 och S5; historiska svenska reformdokument erkände själva olika funktionella skalkrav; styrningsfaktoriseringstestet ger den första systematiska sektorsövergripande jämförelsen — åtta funktioner kodade komponentvis, med tydligt olika skalprofiler.	Åtta funktioner är ett strategiskt, inte representativt, urval; jämförelsen mäter organisationsform, inte utfall.	Hög	Medel–Hög	Stödd
H8	Lokala enheter kan ibland uppnå skal-/samordningsfördelar genom samverkan utan full sammanslagning.	S5 ger starkt stöd för utbredd samverkan, kapacitets- och specialiseringsvinster utan territoriell sammanslagning; styrningsfaktoriseringstestet visar samma mönster funktion för funktion, men också att räddningstjänsten i praktiken ofta passerat samverkan och blivit en gemensam organisation; S6 visar att räddningstjänstsystem med samverkan men utan gemensam auktoritet är fullvärdiga styrningsformer, och att Uppsalas tillägg av gemensam auktoritet bara gav en liten, osäker skillnad.	Direkt jämförelse mot sammanslagning/oberoende drift är delvis påbörjad för räddningstjänsten men olöst i övrigt; S6:s punktskattning för Uppsala gynnar gemensam auktoritet något; samordnings-/ansvarskostnader finns.	Hög	Medel	Villkorat stödd
H9	Lokal autonomi kan samexistera med fiskal utjämning och riskdelning på högre nivå.	S4 dokumenterar direkt svensk lokal autonomi kombinerad med omfattande fiskal utjämning; S1 visar intern utjämning genom territoriell fusion; styrningsfaktoriseringstestet identifierar äldreomsorgen som ett rent fall — lokal auktoritet och lokal produktion med nationell kostnadsutjämning.	Likvärdig service är inte identiskt med fiskal likvärdighet; incitaments- och formelbegränsningar kvarstår; VA visar att finansiell poolning kan vara rättsligt blockerad även där produktionen delas.	Hög	Medel–Hög	Stödd
H10	Längre representationskedjor kan minska signaltroheten från medborgare/berörda aktörer.	S1 dokumenterar minskad demokratisk närhet efter sammanslagningar; GAE III ger en formell mekanism för representationskedjeförsvagning.	Filtrering/aggregering kan ibland tillföra värde; direkta svenska mått på informationsförlust saknas.	Delvis	Medel	Villkorat stödd
H11	Fler observatörer förbättrar inte nödvändigtvis kunskap när observationsfel är starkt korrelerade.	GAE X innehåller ett direkt empiriskt AI-test med hög skattad korrelation; institutionell generalisering är inte fastställd.	Starkt domänspecifik evidens hittills.	Delvis	Låg–Medel	Olöst
H12	Anpassning begränsas av den långsammaste kritiska länken mellan sensering, lärande och genomförande.	GAE XV ger formellt modellstöd; svenska styrningsfall antyder flaskhalsar vid gränssnitt; S6 visar i Uppsala en skillnad redan året före den formella övergången, vilket gör övergångsprocesser — inte bara beslutsdatum — empiriskt relevanta. Direkta empiriska institutionella test saknas.	Verkliga system kan använda parallellism/redundans för att kompensera; S6 mäter inte anpassningsförmåga direkt.	Delvis	Låg–Medel	Olöst
H13	Att bevara pluralt observerande/flera modellvägar kan hjälpa till att upptäcka fel som ett dominerande optimerat system missar.	GAE XIX/XXIV ger formell/modellmässig motivering; empirisk styrningsevidens är ännu inte sammanställd.	Mångfald kan tillföra brus och samordningskostnad.	Delvis	Låg	Olöst
H14	Styrningsgränser fungerar bättre när de matchar funktionella problemgränser eller har effektiva överbryggande mekanismer.	S3 stödjer starkt vikten av gränsöverskridande samordning; S5 stödjer samverkan som en överbryggande mekanism; S1 använder funktionell geografi i utformningen; styrningsfaktoriseringstestet visar att gränser i praktiken är nästlade — räddningstjänstens lokala noder ligger i en gemensam organisation som ligger i ett större ledningssystem.	Gränsanpassning har ännu inte mätts systematiskt; bilden är mer komplex än en enda “rätt” gräns per funktion.	Hög	Medel–Hög	Villkorat stödd
H15	En resilient subsidiaritetsarkitektur bör kunna ändra auktoritetsfördelning när problemstrukturen förändras.	S3 visar upprepade gränsjusteringar efter reform; S4 visar iterativ formelrevidering; S1 visar en korrigering genom lokala organ 1979.	Direkt evidens att adaptiv omfördelning förbättrar utfall saknas.	Delvis	Låg–Medel	Olöst
H16	Decentraliserat beslutsfattande fungerar bättre när aktörer har tillräcklig medborgerlig/institutionell kompetens.	Konceptuellt stödd; R8-evidenskorpus ännu inte sammanställt.	Kompetens är flerdimensionell; arkitekturen kan kompensera för begränsad kompetens.	Låg	Låg	Olöst
H17	Meningsfullt deltagande kan i sig förbättra medborgerlig kunskap, politisk effektivitetskänsla och deliberativ förmåga.	Inledande litteratur visar vinster i kunskap, intern politisk effektivitet och resonemang i vissa mini-publics; fullständigt korpus återstår att bygga.	Effekter på bredare medborgarengagemang är mer osäkra; varaktighet är oklar.	Delvis	Medel	Villkorat stödd
H18	Styrningsarkitekturer och mänskliga förmågor kan utvecklas genom ömsesidigt förstärkande eller försvagande återkopplingsloopar.	Teoretisk kompatibilitet med GAE och medborgardeltagandelitteratur; inget moget longitudinellt test ännu.	Kausal riktning och tidsdynamik är olösta.	Låg–Delvis	Låg	Explorativ / olöst
H19	Systemtänkande kan förbättra beslutskvalitet i komplexa styrningsmiljöer.	Rimlig och GAE-relevant; robust operationalisering och kausal evidens är ännu inte fastställda.	Risk för svag/begreppsligt tvetydig mätning.	Låg	Låg	Olöst
H20	Styrningsarkitekturens effektivitet beror delvis på aktörskompetens, medan arkitekturen själv kan forma kompetens.	Framväxande från S2/S3/S5 och R8:s konceptuella arbete; direkta interaktionstest saknas.	Kan vara ickelinjär och starkt kontextberoende.	Delvis	Låg	Explorativ / olöst
H21	Att gå in i full poolad auktoritet förbättrar inte utfallen enhetligt inom en funktion — riktningen kan skilja sig mellan övergångar.	S6: Uppsala 2012 (samverkan → gemensam nämnd) ger en liten gynnsam men osäker signal; kohorten 2002 (fem första fullständiga poolningar) ger en stor, internt robust ogynnsam signal vid tröskeln spridning vid ankomst.	Grenarna mäter olika utfall, perioder och övergångar. Att riktningen skiljer sig mellan övergångar kan därför inte skiljas från att den skiljer sig mellan utfallsmått. Den gynnsamma halvan vilar på en enda behandlad kommun.	Hög	Låg–Medel	Villkorat stödd
H22	Marginaleffekten av poolad auktoritet beror på hur mycket operativ samordning som redan finns — Effekt(A givet K₀) snarare än en konstant.	Har vuxit fram ur kontrasten mellan S6:s två grenar: formalisering ovanpå mogen samverkan (Uppsala) ser annorlunda ut än första poolning där driften organiseras om (2002).	Inte testad. Kontrasten kan lika gärna bero på epok, utfallsmått, geografi eller slump. En utfallsblind kartläggning av svenska övergångar, klassade efter samordning före övergången, är planerad.	Hög	Låg	Explorativ / olöst

Fallen S2–S6 har nu egna fullständiga sidor — se Fall för S2 (skoldecentralisering), S3 (Ädelreformen), S4 (kommunalekonomisk utjämning), S5 (mellankommunal samverkan) och S6 (räddningstjänsten).

Inledande syntespåståenden

C1 — Governance fit

Nuvarande evidens är mer förenlig med ett villkorat “governance fit”-påstående än med en universell decentraliseringsprincip.

Grund: S1–S6, H3/H5/H7/H8/H9/H14/H21. S6 ger det första utfallstestet inom en och samma funktion, och de två grenarna pekar åt olika håll. Status: Villkorat stödd. Konfidens: Medel.

Konfidensen höjs inte trots S6: grenarna mäter olika utfall och perioder, så en del av skillnaden mellan dem är inbyggd i designen. Det gör den till ett svagt test av just det här påståendet.

C2 — Formell decentralisering är en otillräcklig proxy för subsidiaritet

Formell överföring av ansvar etablerar inte tillförlitligt substantiell beslutsnärhet.

Grund: S1, S2, H4, H10. Status: Villkorat stödd. Konfidens: Medel.

C3 — Funktionell differentiering spelar roll

Den lämpliga styrningsskalan verkar variera avsevärt beroende på funktion.

Grund: S1, S3, S4, S5, H5, H7, H14. Status: Villkorat stödd. Konfidens: Medel–Hög.

C4a — Styrningsfunktioner kan faktoriseras över skalor

Olika komponenter i en styrningsfunktion — politisk auktoritet, produktion, specialistkapacitet, finansiering och koordinering — kan ligga på olika skalor i stället för att buntas ihop på en enda territoriell nivå.

Grund: S4, S5, jämförelse med S1, H8/H9, samt styrningsfaktoriseringstestet, som fann komponentseparation i samtliga sexton undersökta funktioner över två frysta blindtest — det andra med mekaniskt (hashvalt) urval och med fall utanför den kommunala sfären. S6 visar dessutom att samordning utan gemensam auktoritet är en etablerad och substantiell styrningsform i räddningstjänsten. Status: Villkorat stödd. Konfidens: Medel.

Ej Hög: sexton funktioner, litet urval, bedömning i komponentkodningen — och att en arkitektur förekommer säger inget om dess utfall. S6 är det första utfallstestet, och det visar ingen enhetlig riktning.

C4b — Problemstruktur förutsäger den specifika faktoriseringen

Den relativa vikten av lokal information, stordriftsfördelar, specialistkapacitet, externaliteter och riskpoolning räcker för att förutsäga vilka konkreta styrningskomponenter som bör poolas och vilka som bör förbli lokala.

Grund: styrningsfaktoriseringstestet — v0.1 fick en tydlig funktionell träff, två delvisa och tre tydliga missar på åtta funktioner. v0.5 förbättrade den låsta föregångaren v0.4 på fyra av sex mått i ett nytt blindtest, starkast för bindande beslutanderätt (60,4 % → 78,0 %), men fyra skarpt lokala funktioner fick fortfarande noll sannolikhet för kompatibel helarkitektur. Status: Blandad / olöst, med delförbättring. Konfidens: Låg–Medel.

Ingen framgångströskel förregistrerades och ingen slumpbaslinje har publicerats. Det tolkbara resultatet är förbättringen mot den låsta föregångaren på samma nya fall, inte de absoluta träffprocenten.

C4c — Poolad auktoritet är inte ett monotont skalsteg

Full poolad auktoritet bör inte behandlas som ett mekaniskt bättre steg på en endimensionell skala från lokalt till centralt. Dess marginalvärde verkar bero på vilken samordning, kapacitet och vilka institutionella relationer som redan finns.

Grund: S6 (båda grenarna), H8, H21, H22, S5. Status: Villkorat stödd. Konfidens: Låg–Medel.

Påståendets första halva — att mer poolad auktoritet inte enhetligt förbättrar utfallen — har stöd i den robusta signalen från 2002. Andra halvan — att det beror på befintlig samordning — är en hypotes (H22), inte ett resultat. Påståendet betyder inte att mindre poolad auktoritet är bättre.

C5 — Samordning är en designvariabel, inte bara en kostnad

När auktoritet och kapacitet fördelas över flera noder blir samordningsarkitekturen en avgörande faktor för om decentralisering ger fördelar eller fragmentering.

Grund: S3, S5, H6/H8/H14, GAE:s samordningsmekanismer, separationen av policysamordning och gränssnittssamordning i styrningsfaktoriseringssimulatorn v0.5, samt S6:s åtskillnad mellan operativ samordning och formell auktoritet. Status: Villkorat stödd. Konfidens: Medel.

C6 — Mänsklig kompetens är en framväxande saknad variabel

Effektiviteten hos komplex eller decentraliserad styrning kan bero inte bara på institutionell arkitektur utan också på de kognitiva, medborgerliga, professionella och relationella förmågorna hos aktörerna som verkar inom den.

Grund: R8:s konceptuella ramverk, S2:s kapacitetsfynd, S3:s professionella gränssamordning, S5:s tillits-/relationella kompetens, H16–H20. Status: Explorativ. Konfidens: Låg.

Vad matrisen INTE stödjer just nu

Det nuvarande korpuset motiverar inte påståenden som:

decentralisering är generellt bättre än centralisering;
mindre kommuner är generellt bättre;
större kommuner är generellt bättre;
kommunalisering orsakade Sveriges försämrade skolresultat;
lokal kunskap ger automatiskt bättre beslut;
polycentrisk styrning är automatiskt mer resilient;
högre medborgerliga/utvecklingsmässiga “stadier” ger bättre styrning;
gemensamma räddningsnämnder eller räddningstjänstförbund förbättrar generellt utfallen — eller försämrar dem;
samverkan är generellt bättre än poolad auktoritet — eller tvärtom;
resultatet från 2002 visar ett allmänt “sammanslagningsstraff”, eller Uppsala en allmän “integrationsvinst”.

Dessa förblir hypoteser, omtvistade tolkningar, eller öppna frågor.

Prioriterade evidensluckor

Direkta mått på faktisk beslutsnärhet.
Kartläggning av auktoritet/information/resurser under formella administrativa nivåer.
Poolad auktoritet kontra samverkan kontra oberoende drift — nu formulerad som marginaleffekten av poolad auktoritet givet befintlig samordning. Delvis sluten för räddningstjänsten (S6).
Longitudinell evidens om anpassning och institutionellt lärande, inklusive övergångskostnader kontra varaktiga effekter.
Effekter av fiskal utjämning på tjänsteutfall och incitament.
Svensk evidens om deltagande och kompetensutveckling.
Operationalisering av systemtänkande.
Direkta test av interaktionen mellan arkitektur och kompetens.

Se den fullständiga, organiserade listan på Vad vi inte vet → och Öppna frågor →.

Uppdateringsregel

Matrisen ska versioneras. Varje betydande statusändring ska registrera: datum, vilken evidens som lades till, och skälet till förändringen. En hypotes ska inte flyttas från “olöst” till “stödd” enbart för att en ny stödjande studie dyker upp om meningsfull motevidens förblir outforskad.

Ändringslogg

v0.3 — efter räddningstjänstprogrammet (30 september 2026)

Tillagd evidens: S6 — Räddningstjänsten, två frysta utfallsstudier: Uppsala 2012 (samverkan → gemensam nämnd) och kohorten 2002 (första fullständiga poolning), plus en syntes av båda. Materialet finns i ett låst forskningspaket.

Ändringar:

Post	Före	Efter	Skäl
Evidenslucka #3	Olöst	Delvis sluten för räddningstjänsten — riktningsmässigt blandad, strukturellt informativ	Första kontrollerade utfallsjämförelsen inom en funktion. Frågan omformuleras från “vilken organisationsform är bäst?” till “vad tillför poolad auktoritet givet befintlig samordning?“.
H5	Villkorat stödd, Medel–Hög	Villkorat stödd, Medel	Medel–Hög vilade på att skal- och specialisttunga funktioner organiseras gemensamt — evidens om form, inte utfall. Hypotesen handlar om utfall, och den första utfallsevidensen är blandad.
H8	Villkorat stödd, Medel	Oförändrad, ny evidens	S6 stärker att samverkan utan gemensam auktoritet är en verklig styrningsform, men Uppsalas punktskattning gynnar svagt gemensam auktoritet. Det motiverar ingen höjning.
H12	Olöst	Oförändrad, ny evidens	Skillnaden i Uppsala syns före den formella övergången.
H21	—	Villkorat stödd, Låg–Medel	Ny. Stödet är starkast för halvan “förbättrar inte enhetligt”.
H22	—	Explorativ / olöst, Låg	Ny. Hypotes genererad av resultaten, ännu inte testad.
C1	Villkorat stödd, Medel	Oförändrad, ny evidens	Se motiveringen under C1.
C4a	Villkorat stödd, Medel	Oförändrad, ny evidens	Samordning utan auktoritet bekräftad som styrningsform i räddningstjänsten.
C4c	—	Villkorat stödd, Låg–Medel	Nytt påstående.
C5	Villkorat stödd, Medel	Oförändrad, ny evidens	Åtskillnaden mellan samordning och auktoritet blev empiriskt meningsfull.

Medvetet inte ändrat. Forskningspaketets egen matris höjer konfidensen för C1, C5 och H8 till Medel–Hög. Vi gör inte det här. Två studier med olika utfallsmått som pekar åt olika håll är förenliga med “det beror på sammanhanget”, men också med att måtten fångar olika saker. Resultaten passar dessutom väl med webbplatsens egen faktoriseringsram, vilket är ett skäl att vara extra försiktig med att låta dem höja konfidensen för den.

Versionsnotering: forskningspaketet kallar sin matris “v0.2”. Den bygger på en äldre utgåva och är inte samma version som webbplatsens v0.2 nedan. Den här versionen (v0.3) för in paketets räddningstjänstuppdateringar i webbplatsens matris. Paketets C4a motsvarar C4c här; R9 och R10 motsvarar S6:s två grenar.

v0.2 — efter styrningsfaktoriseringstestet

Tillagd evidens: Kan styrningens skala faktoriseras? — ett fryst blindtest av en mekanistisk modell mot åtta svenska kommunala funktioner, med prediktionerna låsta före utfallskodning.

Ändringar:

Post	Före	Efter	Skäl
C4	Lovande / villkorat stödd, Medel	Delad i C4a och C4b	Testet stödjer faktorisering som fenomen men inte modellens specifika faktoriseringsprediktion. Att behålla ett påstående skulle dölja att den ena halvan klarade sig och den andra inte.
C4a	—	Villkorat stödd, Medel	Komponentseparation observerad i samtliga åtta funktioner.
C4b	—	Blandad / olöst, Låg–Medel	Modellen missade tre av åtta med hög prediktionssäkerhet.
H5	Villkorat stödd, Medel	Villkorat stödd, Medel–Hög	Sektorsövergripande stöd för att skala och specialistkrav faktiskt driver gemensam organisation; kvalificerat av VA-fallet.
H7	Stödd, Medel–Hög	Oförändrad status, ny evidens	Den systematiska sektorsjämförelse matrisen efterlyste finns nu, om än i liten skala.
H9	Stödd, Medel–Hög	Oförändrad status, ny evidens	Äldreomsorgen är ett rent fall av lokal autonomi med nationell riskpoolning.
H14	Villkorat stödd, Medel–Hög	Oförändrad status, ny evidens	Gränser visar sig vara nästlade snarare än enskilda.
H3, H8	Oförändrade	Ny evidens	Stödjande men inte statusförändrande.

Inte ändrat: ingen hypotes flyttades till Hög konfidens. Ett test på åtta strategiskt valda funktioner motiverar inte det.

Tillagd evidens (v0.5): Kan olika delar av samma samhällsfunktion behöva styras på olika nivåer? — ett andra blindtest, med mekaniskt hashvalt urval av åtta nya funktioner och sexrollsarkitektur.

Ändringar:

Post	Före	Efter	Skäl
C4a	Villkorat stödd, Medel	Oförändrad status, ny evidens	Komponentseparation replikerad på åtta nya funktioner, nu även regionala och nationella. Konfidensen höjs inte: sexton fall är fortfarande få.
C4b	Blandad / olöst, Låg–Medel	Blandad / olöst med delförbättring, Låg–Medel	Bindande beslutanderätt förutsägs klart bättre än i föregående låsta version, men fyra av åtta fall har fortfarande noll helarkitekturkompatibilitet.
C5	Villkorat stödd, Medel	Oförändrad status, ny evidens	Separationen av policy- och gränssnittssamordning gav en mätbar förbättring — samordningsarkitektur är en egen designvariabel.
H5, H7, H9, H14	Oförändrade	Ny evidens	Stödjande men inte statusförändrande.

Version: v0.3. Motsvarar det svenska fallurvalet (S1–S6), forskningsämnet R1, de två frysta styrningsfaktoriseringstesten och räddningstjänstprogrammets två frysta grenar.